Operation klar
Hej,
Nu så har jag opererat mig och det gick bra och det har hunnit gå två veckor. Jag vet inte riktigt hur jag känner. Skönt att första steget är klart men det går inte att slappna av helt. Man känner ju operationssåret och blir påmind hela tiden. Jag kommer på mig själv att räkna dagarna till återbesöket. Ena minuten så tänker man att det går säkert bra sen andra minuten tänker man på att det kan vara något farligt ändå i och med att de inte vet riktigt vad det är. Det tråkiga är också att jag får olika läkare hela tiden. Nu får jag återigen en ny vid återbesöket men som de sa att jag vill inte vänta tills den som har opererat mig kommer tillbaka från semestern. Hoppas de är väl insatta i vad som har varit hittills. När de frågade innan och efter operationen om man hade några frågor men då är det inte lätt att komma på vad man ska fråga. Nu har man lite frågor men nu får man väl vänta.
- Hur mycket har man tagit bort och hur? Har något minne att hon sa 9 mm något men är inte säkert.
Det är svullet och vätskafyllt så det går liksom inte att känna, och jag tycker att snittet sitter lite konstigt och är långt för att bara tagit bort 9 mm och hur det skulle vara en tårtbit som de sa borde det vara mer ärn 9 mm.
Jag tycker att det känns som att det vätskar från bröstet men inte från såret men man ser inte. Men det tycker sköterskan låter konstigt om det inte är från såret. Det kan bildas så mycket sårvätska att man måste tappa det men det tycker jag inte att det är. Om det hade varit så hade det ju varit mer ok att ringa och få en tid hos läkaren för att kolla det och då kunde de ju kolla även det andra. Men men det känns bara som att man är nojig och till besvär om man söker för det första.
På ett sätt så hoppas man att tiden ska gå fort fram till återbesöket men då innebär det att min semester också är nästan slut och vi ska försöka hinna med att byta kök först.
Nä, nu får vi fortsätta och titta på förlängninen i fotboll.
Ha det så bra.
